climbingpics

Solen har sin gång (ss), Hönö


Alexej sticker korsmovet på Solen har sin gång (ss), Hönö. Ett par försök senare var problemet i påsen. Otäckt stark kille den där Alexej, vart skall detta sluta?

Legenden.

Martin på Utby-klassiker. Han kom upp och blev glad.

Den svåraste av Hällers hästar?



Jag vet inte hur många gånger jag har försökt att göra om det här problemet utan att lyckas. Jag misstänker nästan att det har blivit svårare under årens lopp - för inte kan jag ha regredierat ?

Med ett undvikande av att närmare gå in på den frågan konstaterar jag att Även Dalahästar har känslor måste vara den svåraste av Hällers alla hästar. Och skulle någon besserwisser göra en invändning baserat på uppskattade svårighetsgrader så nej - det är bara i Hajk som en Hippopotamus anses vara en häst.

På bilden gör Pyssel sitt bästa för att göra kruxmovet och rida in Dalahästen. Med tanke på pöjkens kapacitet han med all säkerhet lyckats få in den i stallet vid det här laget.



Återfallet

Jag köpte ett hus i förfärligt skick. Två år senare utan en minuts fritid eller träning inser jag att saker har hänt.

Medelålder.
Dagishämtning.
Jobbresor.
Men färdigsnickrat. Hej fritid!

Jag listade mina drömmar. Bygga en flygmaskin av väderballonger, ta jaktlicens och jaga bäver, börja dyka, ta upp styrkelyft igen. Basejump eller flyga med en sån där dräkt hamnade tillsammans med folkrace precis utanför listan.

Man måste byta sammanhang för att bryta gamla vanor säger arga snickaren. Men en öl med en gammal vän måste man väl få ta en oplanerad lördagkväll? Kim lyssnade på mina fina idéer. Vi la till att engagera sig politiskt och hjälpa de hemlösa till listan. Det kändes bra. John kom förbi. Ölet skummade. 

Spola förbi bakfyllan till tisdag kväll. Labbet. Det svider i skinnet när fingrarna rätar på sig. Jag tog ett återfall. Till detta ska läggas att jag någon gång under lördagen lurats att skriva om min resa, liksom för att surra mig vid masten. Ah, vänner. Självutlämnande och detaljerat kommer jag lista mina stapplande steg tillbaks. Idag har den första veckan gått och detta är det första i raden av höstens träningsinlägg. Så nu kan det räcka med självömkan, vidare till träningen.

Jag kommer följa Eva Lopez transgressionupplägg, några gammaldags styrkeövningar och korta boulders med kassa steg. Alla resultat och prestationer kommer dokumenteras och publiceras här, inklusive eventuella sänd.

Labbet har byggt ett träningsrum i världsklass, och vi bjuder på bilder för pedagogikens skull. Håll till godo:

Transgression
Tisdag 18mm+20 kg. 3 set om 8 sek. Kändes svinlätt.
Torsdag, 4 set med samma vikt och list. Nästan omöjligt med min träningsvärk och ömma hud. Det krävdes en herkulesansträngning för att härda ut.


Pullpus med vikt
Tisdag och torsdag: 5 set om 6 reps +20 kg. Kändes mest som uppvärmning för bouldringen.


Bouldring
Tisdag: 3-5 moonproblem, 3-5 press på varje. 6A+ gick ner, 6B var omöjligt. Har det gått två eller tjugo år? Kim var stark och krossade allt.
Torsdag: Teknik. Dynamiska flytt utan att tappa fötterna. Jag måste bli av med ovanan att stata i överhäng. Vem tror jag att jag är egentligen, en 50-kilosfransman från 90-talet? Tappad kanonkula är mer rätt.



Muscle ups i ringar
Tisdag: 4 set om typ 5 reps. Trist.
Torsdag: 4 set om 2 reps med +10 kilo, betydligt roligare.

Utelättring
Söndag: Söndag kom och söndag gick. Jag gottade mig åt regnet som gjorde att jag slapp tacka nej till Kims SMS. Kim klättrade inne och blev ännu starkare. Vi får se hur det går nästa vecka.

The Abdominizer, Stensholmen



Ett stenkast från vår paradisö Kalvö ligger Stensholmen. På Stensholmen finns en del klättring och bl.a. ett stort block med en magnifikt brant vägg i HH-lutning. Tyvärr är samtliga rakt-upp-linjer på denna vägg lite för hårda (och inte bara för undertecknad). Tvärs genom väggen går dock en rail på vilken the Abdominizer projekteras. Alla flytt är gjorda - nu återstår bara linkningen. Blir Walker först?

Peter gör comeback!

Peter är tillbaka i svängen. Det är sant! Jag har sett honom på Moonväggen! Fint att ha dig tillbaka kompis!

Obligatorisk Hönöbild


På spaning efter den sommar som flytt snavade jag över min version av den obligatoriska Hönöbilden. Men vilka är egentligen de Gamle och havet?

Djungelkänsla i Norge

Hanne kör på Unionsopplösningen i Gloppedalen.

Hur svårt kan det vara?



Vi gav oss ut på en förhöstsession, Ebbe och jag. Vi tänkte att Järnspiken nog kunde vara en fin uppvärmning inför dagens eskapader. Vi hade rätt. Den är både fin och gör dig varm, framförallt efter två timmars klättrande upp till mantling utan sänd. 

Med sliten hud, ett värkande knä och (blott) en sulad sko i väggen gick vi ändå därifrån med ett löjligt leende på läpparna; säsongen är här! 

Så är återigen en sommar över - välkomna tillbaka


Min semester är över och jag är sedan en vecka tillbaka i sadeln på jobbet. Summeringen av min klättersommar är enkel, utöver ett antal vändor i min sommarhemmacrag, Fjällbackagrottan, har jag i stort sett inte klättrat.

Men en kan hänga på ett betydligt sämre sommarboulderingställe än nyssnämnda. Grottan är brant på goda och kristalliga grepp med bra friktion, vilket fungerar även den varmaste sommardag. Urtoppningarna kan dock bli lite spännande när de ska utföras på solstekt sten men det kan en leva med.

Grottan har även attraherat en liten men säker ström av besökare. Bl.a. gjorde Johan den långa resan från Borås, inte bara en utan två gånger, belöningen var klippans pärla Hummern (på bilden ), återigen bra jobbat Johan. Efter att ha åkt av efter slutkruxet under din första session förtjänade du verkligen den arbetssegern.

Från och med idag återgår vi till vår (arbets)dagliga publicering på bloggen och hoppas att ni fortsätter att ta del av den. Välkomna tillbaka - nu kör vi!