climbingpics

Det första och bästa taket

Under Det första taket har det grillats på climb in sedan mammutarnas tid, något som märks på problemnamnen runt omkring. På bilden kramar Erik Grandelius sig ut genom överhänget under förstabestigarens överinseende.

Mathias och tjuren


Mathias på Ferdinand, Kjugekull.

Visst kan en fråga sig om en dags klättring i Kjugekull är värt bilfärd och dylikt hasslande. Är det verkligen så bra att en kan tänka sig att köra tre och en halv timmes enkel väg utan att vara säker på att det ens är torrt? Efter den gångna helgens aktiviteter kan jag bara svara otvetydigt, ja.

En hel dags klättring i (jo faktiskt) torra förhållanden. En kväll med middag i form av cowboysargryta med tillhörande öl i skogen och, icke att förglömma, ömmande hösthud på fingertopparna. Att vi dessutom såg (1) två vinbärssnäckor, (2) en bålgeting, (3) en salamander, (4) en bärfis och (5) ett helt fält fullt av livs levande pumpor, var bara grädde på moset.

För mig är en klätterresa inte bara klättring, det är också allt runt omkring. Sällskapet, dynamiken, atmosfären, kamratandan är alla komponenter minst lika viktiga som klättringen i sig. En klätterresa är lite som att gå på bio. Filmen kan vara hur bra som helst, men utan schysta popcorn kan en lika gärna vänta på DVDn. 
Typ.

Tack Fredrik, Mathias och Daniel för en finfin helg!

Takjug

Det kostade lite nagellack men det var det värt för att reda ut betan på Det andra taket. Ett problem som hade hållit världsklass om det bara gick en meter högre upp. Och toppade ur.

Slugger




Kim smackar upp förstaflyttet på Slugg. Träningen på Moonväggen ger resultat!

OK KO och KO vänster

KO är ett undanskymt problem som får för lite uppmärksamhet. Det ligger ensamt men precis där man parkerar om man ska till Fjällbo. Nu har det fått en granne i KO vänster som kanske inte håller samma klass, men det finns iallafall två saker att göra där.

Fredrik och Tompa gjorde FA 2008 men Frej hittade finbeta som eliminerade svingstarten. Numera ett givet stjärnproblem med andra ord.

Mudslide Slim ss, Rotviksbro


Det vilar ofta ett löjes skimmer över den som sprayar över sin egen FA. Och hur bra kan ett problem vara som går på en fnasig vägg och inte ens toppar ut? Riktigt bra vill jag säga, men jag är naturligtvis part i målet.

Mudslide Slim är ett av de tre problemen på den nyutvecklade klippan vid Rotviksbro. Sittstarten börjar brant i två goda grepp i layback/gaston och så pang! ett långt move i sidled till ett slopat sidtag (movet Walker gör ovan). In i en fingrig match - pianomatch om man så önskar. Därefter ett kort men fingrigt move i sidled. Repositionering och pang igen! ett långt dynamiskt move snett uppåt höger till en hyfsad list. Återigen repositionering och så pang igen-igen! ett ännu längre dynamiskt move, den här gången åt höger till taylormade jugge. Därefter två behagliga avslutande flytt till den uppenbara juggen i höjd med tvärsprickan halvvägs upp på klippväggen. Och hur svårt det är? Hur långt är ett snöre? Någonstans i nedre/mitten av den sjunde graden skulle jag tro, dvs. halvlångt.

Efterlysning! Fint pris utlovas som hittelön.


Seeligers fötter står säkert på starten till Fluffy i Sandsjö.

Min sorg är mig övermäktig! Jag visste när jag lade min mössa på biltaket strax innan jag skulle lämna parkeringen i Sandsjö att det var en dålig idé. Jag tänkte till och med "den där kommer jag glömma där". Ändå lade jag inte ner den i min väska.

Därför: den fantastiska människa som råkar befinna sig på eller i anslutning till parkeringen i Sandsjö, hittar min fina fina gröna Houdinimössa någonstans på marken, plockar upp den och återlämnar den på något vis vinner en dejt* med undertecknad samt en Kimkram (få förunnat). 

Tack för visat intresse.
Kim.

*En dejt enligt mig innebär att jag bjuder på en (1) öl och sedan förbehåller mig rätten att få gå hem när jag vill.

Skelettsteg

Nyklassiker i Utby med ett svårt steg. Men är man ung kan man hopa förbi alltihop. Kim visar hur man ska stå på After Skeleton.


Alla punkter av.

Ebbe hoppar loss i Norge.

En annorlunda fotosession


En sak skall ni ha klart för er kära läsare. Jag är en självutbildad/-inbillad hobbyfotograf som gillar att ta bilder på mina barn och på mina vänner när de klättrar. Fotandet är en liten (men ack så kostsam) hobby som jag ägnar mig åt med baksidan av ena handen. Jag har verkligen inga större ambitioner än så.

När jag och Lina blev tillfrågade om vi kunde fota våra kära vänner Per och Hannas bröllop ville jag instinktivt säga nej. Den kompetens som krävs för ett sådant uppdrag kände jag att vi inte ens gemensamt kunde frambringa. Därtill framstod det ansvar som kommer med uppgiften övermäktigt. Till skillnad från en dag vid blocken måste man efter ett bröllopsfotande komma hem med en rad keepers. Att åka tillbaka och fota en annan dag är av förklarliga skäl fullständigt uteslutet. Så mot denna bakgrund tackade vi naturligtvis ja.

Att gå in närmare på vad som tilldrog sig under den aktuella dagen (med det regn som effektivt förhindrade alla mina och Linas nogsamt uttänkta kreativa planer, brudens "något sena" ankomst till fotosessionen vilket gjorde att vi fick "effektivisera" hela förloppet samt det tekniska uppfuckeri som lätt uppstår när man skall få två externa blixtar att synka med sitt egna begränsade tekniska kunnande) skulle vara att allt för lättvindigt lätta på den sekretessförpliktelse som naturligtvis följer med fotouppdraget, varför redogörelsen lämnas därhän. Låt oss sammanfatta det hela med att jag och Lina nu är en erfarenhet rikare.

I vilket fall som helst, lite drygt en månad efter bröllopet är vi i stort sett klara att leverera bilderna till brudparet. Jag kunde dock inte avhålla mig ifrån att först dela med mig av en av bilderna till er.

Per och Hanna, tack för ett fantastiskt bröllop och tack för att jag och Lina fick chansen att dokumentera delar av det. Jag och övriga delar av Climbingpics önskar er all lycka med ert äktenskap och jag hoppas att vår vänskap kommer att bestå även efter det att bilderna har levererats till er...

(Bilden: Per Larsson på projekt vid Ramsviks Övergård, Ramsvikslandet.)