climbingpics

Återfallet vecka 2

Jag gick ut så lugnt och varsamt någon någonsin gått ut. Stora grepp, lite vikt. Det var för hårt. Första passets träningsvärk sitter i än. Det första passet som för övrigt var mitt bästa, därefter har det gått utför. Ingen krimpstyrka, ingen uthålighet, stel, dålig hud. Lite svagare varje pass. Jag har en vanföreställning att träning hade sporadiska inslag av "kul". Men det här är inte kul.

Tisdag
Transgression med 20-25 kg, 8 sek i 4 set. Sista setet öppnade sig lillfingrarna på det där lite ovanliga sättet som när man drar isär ett karborreband. Jag gav mig själv en medalj för symmetri och tejpade hårt.

Därefter pullups 6x5 med +25, patetisk moonbouldering med lillfingermumier och avslutning med muscle ups i ringar, 3x5 med +10 kilo, men de sista seten var rätt tragiska. Jag räknar lätt fel på en och tre reps, det är ju rätt liten skillnad egentligen.

Torsdag vigdes åt lite nya styrkeövningar, men först det vanliga:
Transgression med 20kg - kändes tungt
Pullups 6x6 med +25kg
Moonbouldering på juggar, 5 problem
Sedan dragonflags 3x5 och vad man med god vilja kan kalla utkast till planche push ups, 5x5. Om vi bara kan hitta mantlingsproblem med juggar kommer vi krossa allt motstånd. Tack vare min oerhörda träningsvärk lyckades jag inte ta i överhuvud taget under passet och det är jag glad för så här i efterhand. När jag kom hem gav jag mig själv en medalj för tapperhet.

Söndag var hopp och lek-dagen. Vi kramade stora bollar i bouldersvampens tak. Kopplingen till granitklättring är lite oklar för mig det var mycket roligt. Jag tror att jag fick med mig en 6B hem, nytt personbästa för i år. Kim kom inte upp, blev sur och sa att hon inte tänker coacha mig mer. Jag får baka bullar eller köpa några folköl till henne, jag kan ju inte hoppa av redan.

Veckan som helhet var ändå usel. Konstant svaghet och träningsvärk. Hoppas på förkylning eller liknande så jag får vila, man kan ju inte gärna motivera en vilovecka efter en veckas träning.

Strandhäng

Pyssel och Hanne på en strand i Gloppedalen.

Solen har sin gång (ss), Hönö


Alexej sticker korsmovet på Solen har sin gång (ss), Hönö. Ett par försök senare var problemet i påsen. Otäckt stark kille den där Alexej, vart skall detta sluta?

Legenden.

Martin på Utby-klassiker. Han kom upp och blev glad.

Den svåraste av Hällers hästar?



Jag vet inte hur många gånger jag har försökt att göra om det här problemet utan att lyckas. Jag misstänker nästan att det har blivit svårare under årens lopp - för inte kan jag ha regredierat ?

Med ett undvikande av att närmare gå in på den frågan konstaterar jag att Även Dalahästar har känslor måste vara den svåraste av Hällers alla hästar. Och skulle någon besserwisser göra en invändning baserat på uppskattade svårighetsgrader så nej - det är bara i Hajk som en Hippopotamus anses vara en häst.

På bilden gör Pyssel sitt bästa för att göra kruxmovet och rida in Dalahästen. Med tanke på pöjkens kapacitet han med all säkerhet lyckats få in den i stallet vid det här laget.



Återfallet

Jag köpte ett hus i förfärligt skick. Två år senare utan en minuts fritid eller träning inser jag att saker har hänt.

Medelålder.
Dagishämtning.
Jobbresor.
Men färdigsnickrat. Hej fritid!

Jag listade mina drömmar. Bygga en flygmaskin av väderballonger, ta jaktlicens och jaga bäver, börja dyka, ta upp styrkelyft igen. Basejump eller flyga med en sån där dräkt hamnade tillsammans med folkrace precis utanför listan.

Man måste byta sammanhang för att bryta gamla vanor säger arga snickaren. Men en öl med en gammal vän måste man väl få ta en oplanerad lördagkväll? Kim lyssnade på mina fina idéer. Vi la till att engagera sig politiskt och hjälpa de hemlösa till listan. Det kändes bra. John kom förbi. Ölet skummade. 

Spola förbi bakfyllan till tisdag kväll. Labbet. Det svider i skinnet när fingrarna rätar på sig. Jag tog ett återfall. Till detta ska läggas att jag någon gång under lördagen lurats att skriva om min resa, liksom för att surra mig vid masten. Ah, vänner. Självutlämnande och detaljerat kommer jag lista mina stapplande steg tillbaks. Idag har den första veckan gått och detta är det första i raden av höstens träningsinlägg. Så nu kan det räcka med självömkan, vidare till träningen.

Jag kommer följa Eva Lopez transgressionupplägg, några gammaldags styrkeövningar och korta boulders med kassa steg. Alla resultat och prestationer kommer dokumenteras och publiceras här, inklusive eventuella sänd.

Labbet har byggt ett träningsrum i världsklass, och vi bjuder på bilder för pedagogikens skull. Håll till godo:

Transgression
Tisdag 18mm+20 kg. 3 set om 8 sek. Kändes svinlätt.
Torsdag, 4 set med samma vikt och list. Nästan omöjligt med min träningsvärk och ömma hud. Det krävdes en herkulesansträngning för att härda ut.


Pullpus med vikt
Tisdag och torsdag: 5 set om 6 reps +20 kg. Kändes mest som uppvärmning för bouldringen.


Bouldring
Tisdag: 3-5 moonproblem, 3-5 press på varje. 6A+ gick ner, 6B var omöjligt. Har det gått två eller tjugo år? Kim var stark och krossade allt.
Torsdag: Teknik. Dynamiska flytt utan att tappa fötterna. Jag måste bli av med ovanan att stata i överhäng. Vem tror jag att jag är egentligen, en 50-kilosfransman från 90-talet? Tappad kanonkula är mer rätt.



Muscle ups i ringar
Tisdag: 4 set om typ 5 reps. Trist.
Torsdag: 4 set om 2 reps med +10 kilo, betydligt roligare.

Utelättring
Söndag: Söndag kom och söndag gick. Jag gottade mig åt regnet som gjorde att jag slapp tacka nej till Kims SMS. Kim klättrade inne och blev ännu starkare. Vi får se hur det går nästa vecka.

The Abdominizer, Stensholmen



Ett stenkast från vår paradisö Kalvö ligger Stensholmen. På Stensholmen finns en del klättring och bl.a. ett stort block med en magnifikt brant vägg i HH-lutning. Tyvärr är samtliga rakt-upp-linjer på denna vägg lite för hårda (och inte bara för undertecknad). Tvärs genom väggen går dock en rail på vilken the Abdominizer projekteras. Alla flytt är gjorda - nu återstår bara linkningen. Blir Walker först?

Peter gör comeback!

Peter är tillbaka i svängen. Det är sant! Jag har sett honom på Moonväggen! Fint att ha dig tillbaka kompis!

Obligatorisk Hönöbild


På spaning efter den sommar som flytt snavade jag över min version av den obligatoriska Hönöbilden. Men vilka är egentligen de Gamle och havet?

Djungelkänsla i Norge

Hanne kör på Unionsopplösningen i Gloppedalen.