climbingpics

Sundsvallsminne


När jag gick igenom gamla bilder hittade jag den här ifrån Sundsvallsresan i våras. Fredik Bodin försöker på Rip off. sittstarten till den finfina Midi, Sörfjärden. Återigen tack kära Sundsvalls-crew för de fina dagarna ni bjöd oss på.

City life

Ghettosprickan brukar få symbolisera stadsklättring men frågan är om inte Home court advantage är ännu mer stad. Lite för långt från bilväg kanske. Henrik bjuder grannarna på show.

Mäkigheternas mäktighetsdag


Padde på presset strax innan Passa den till vänster fetto gick ned med, hör och häpna, statisk beta.

En dag som mycket väl hade kunnat gå i miserabla hasande steg i alla blykepsars tecken förvandlades istället till alldeles lysande söndag med bristande ordförråd och finsällskap i Ulvås

La Bouse, Bergsjön


La Bouse i Bergsjön är, trots sitt namn, ett av mina favoritproblem i området. Placerat precis vid Utbyängen, på ett magnifikt block innehållandes fina atletiska rörelser på brant och lagom knoppig sten finns det egentligen inte mycket mer att önska. Hittills har jag dock haft svårt att göra själva "La Bouse"-rörelsen rättvisa på bild. Mestadels har det blivit skrev/röv bilder - ren dynga med andra ord. Och om jag lyckats bättre nu? Det, mina vänner, is in the eye of the beholder.

Händerna upp i luften, Lexby



 
Peter försöker på Händerna upp i Luften, Lexby. Problemet ser enkelt ut men bjuder på mer motstånd än man kan ana. Peters arbete förenklades inte heller av att hans fotograf/spotare hade glömt bort sekvensen och dessutom var mer intresserad av det förstnämnda uppdraget än det sistnämnda.





Nattsäsongen närmar sig

John känner Blendas pinchar i behaglig kvällstemperatur. Men det var fortfarande lite för varmt för repetition nu när juggen farit sin väg.

Home court kram

Henrik flyger på Home court advantages finflytt. Natur och friluftsliv mitt i stan.

Humlans kamp


En av mina favoritsysselsättningar är att förklara en företeelse med en annan. Exempelvis brukar jag titt som tätt associera avancemang eller misslyckande inom klättring med att spela TV-spel. Att klara en boss, att låsa upp en ny level, att förlora alla liv och bli skickad till startpunkten igen. Tack och lov finns ingen upp-ned-höger-vänster-A-B-start-select-kod inom just klättring, verkligheten är ju trots allt brutal och skall så vara.

På sista tiden har humlan irrat sig in i mitt medvetande. Ofta slår det mig nämligen hur orimligt det är att kunna ta vissa grepp, stå på obefintligheter, hålla kroppen slickad längs taket. Trots gravitationens obönhörliga vilja att slita oss ned. Trots att hudens glasartade yta tillintetgör all friktion stenen kanske en gång erbjöd. Trots smärtande leder. Trots inbillad övervikt.

Vi gör det ändå. 
Precis som humlan viftar vi hängivet, desperat våra små vingar och mot all rimlighet, lyfter vi. 

Okänd utan chippade grepp, Landala


Det är en fröjd att få klättra med Peter igen. Trots sitt långa uppehåll och hans litanior över undflyende form måste jag konstatera att han redan rör sig ungefär som i the good old days. Här gör han vad som eventuellt kan vara förstabestigningen av problemet-med-okänt-namn-till-vänster-om-Homecourt advantage men utan de förbättrade greppen, Landala. Fint problem hursomhelst och god etisak stil av Peter.

Spökjuret


Martin sänder Inte illa pinkat av en trähäst i mycket god stil.

Plötsligt var han bara där, utan förvarning annat än den spöklika ilning som rasslande tog sig längs min ryggrad och upp i nackhåret; Martin "Juret" Jurander. Efter att ha spenderat tre hårda dygn vid Brotaket kom han smygande vid Railproblem, endast för att säga hej, inget annat. 

Med sliten hud, tejpade anklar och utan Brosänd i påsen svepte han en rejäl dos kaffe och sedan var det som om det sade "klick" i skallen på karln. Som han klättrade, som han pressade och, inte minst, som han inspirerade. 

Vi andra bara skakade på huvudet. Fattade ingenting. Och så från en sekund till en annan var han borta, lika plötsligt och ljudlöst som han dykt upp. 

Vad var det egentligen som hände? Till dags dato är det fortsatt ingen av oss som vet.