Vårt innehåll är ditt

Creative Commons License

Efterlysning! Vilket problem är detta?


Idag var John och jag i Sandsjö för att klättra "lätta problem vi inte klättrat förr". Det slutade med att vi endast klättrade på problemet som bilden visar. Vi hittar det inte på GBO men är övertygade om att någon måste ha gjort det förr. Har det glömts att reggas in eller bör jag och John gå en kurs i Internet? Hursomhelst är vi tacksamma för hjälp - vad heter problemet?

Ta det lugnt, ta en kaffe.

God Jul önskar Climbingpics med den klassiska bilden tagen
av gubbarna @ Crimp.se

Team Beard


Walker is back in Sweden and that means tons of new boulders going to come up. He is a true ball of fire when it comes to getting out there on the back roads, running around the next corner in the hope to find the next beautiful line. This weekend he called me up to Marstrand, an island north of Gothenburg on the Swedish west coast to sample some of his newest finds.
Here he is doing the FA of what to became Team Beard a really sweet moderate one that climbs really well.

Golden hour


Erik ägnar, passande nog, den gyllene timmen åt att sända Inte illa pinkat av en trähäst Häller
Snyggt jobbat Erik och tack för gött sällskap!

Den gamle och havet

Tompa blir idag... äldre. Det är ok. Du får vara med ändå. Kom tillbaka, vi saknar dig så!

Down the rabbit hole i Boxvik



I lördags besökte jag, Gudde och Alex Boxvik, verkligen skoj att vara på ett, för mig, nytt ställe! Detta trots att Almenäs nog mött sin mästare i form av brötig terräng här - jisses som vi ömsom vinglade omkring och ömsom åkte ner i olika hål mellan blocken. 

Förutom att kämpa på ovan nämnda problem klättrade vi upp för Klas, en varm rekommendation till de som behöver något fint som de tror de kommer kunna värma upp på. Lättare sett än gjort, således, men fint som tusan :)

De månatliga faserna


Min akilleshäl avgjuten i plast - det grepp jag avskyr mest på Moonväggen och som därför ofta finns med i mina val av problem.

Jag började klättra Moonvägg när Labbet byggde sin, för femnågonting år sedan, och vårt förhållande sedan dess har varit minst sagt brokigt. Tillsammans har vi gått igenom ett gäng faser:

1. Hopplöshet - det går ju för fan inte att klättra på den här skiten.
2. Envishet - jag ska fan kunna klättra på den här skiten.
3. Ljusning - men oj, nu kunde jag plötsligt lyfta röven från mattan!
4. Smärta - oj så ont det gör i fingrarna :(
5. Struktur - jag måste nog tänka till lite om jag ska klättra på den här ganska fina väggen utan att skada mig ordentligt.
6. Utplaning - nu har jag gjort jättejättemånga problem av den här graden, men nästa tröskel är ju jättejättesvår att ta sig över.
7. Långsam progress (ändå) - om jag använder både hjärna, muskler och kroppspositionering samtidigt så löser det sig tillslut (och jävlar så kul det är!). 
8. Insikt - detta är ett träningsredskap, om jag kommer upp för snabbt så väljer jag för lätta problem.

Ni som känner mig (eller kanske följer mig på Instagram) vet mycket väl hur jag resonerar (eller tjatar, lite beroende på hur en väljer att se det): 

Om en ska bli bättre på att klättra, det vill säga klara svårare saker (i mitt fall utomhus), finns det en poäng i att arbeta på sina svagheter (låter uppenbart och lätt - är svårt). 

Visst är det skoj att egoboosta ibland. Klättra sådant en har lätt för och känna sig bäst. Men frågan är vad målet är. Om målet är att just egoboosta - grattis! Men om det är att komma upp för de där utomhusprojekten, då får en fan ligga i och identifiera det en är riktigt kass på och sedan träna på det. Nöta, helt enkelt. Bli bättre.

Mina största svagheter inom klättring (det finns o så många fler) och därför det som får ta lite extra plats i min träning:
1. "Dra igenom" på små grepp.
2. Göra konstiga korsningar och få kroppen att fatta var tyngdpunkten ska vara.
3. Att pincha.

Resultatet är naturligtvis en god portion frustration, men också en hel del funderande, testande, aha-upplevelser och, tillslut, framsteg. 

Surfaren återvänder till sina rötter.

Efter många år av letande efter den perfekta vågen kände Petter "Bodhi" Sjöstrand att det var dags att återvända till den bergsbeklättring som tidigare gav livet mening. Han reste dit land möter hav för att, samtidigt som liggstarter besegrades, få känna havets bris. Och kanske, kanske få sig en våg av torr krita rätt i ögat.

Leary/Bard Arete





I detta regniga höstsverige är det lätt att drömma sig bort till varmare minnen.

Ola upp och ned


Ola klättrar Fetareten i området SkolväggenTjörn.

I helgen fick jag bevittna något så sällsynt som Ola klättrandes på jätteöverhäng, och det med bravur. 
Jag tycker mig skåda en nya era Ola - kul att se och bra jobbat!