climbingpics

Arkivet: Fame & Glory

"Behind the scene" till Martins fina film: Font-En Passion.

[2013-05-19, Canon EOS 7D, Canon EF 70 - 200 f4L, f4,5, 1/250s, ISO 400]

Här kraftviker Kim fingrarna försökandes på No thinking, Hållsunga. Hon kan verkligen krimpa den tjejen. Inte nog med att hon spöar skiten ur mig och Pjotr på fingerbrädan, hon har bara påbörjat utforskandet av sin fulla potential - vart skall detta sluta? Med detta skrivet, nog med familje- och teamskryt.

Inte för att jag vet säkert men inspirationen till namnet på ovanstående led torde komma från den klassiska intervjun med Anders Lundahl och Eva Sehlin i den lika klassiska klätterfilmen Hårda tag. Såvitt jag kan minnas beskriver Anders den mentala zon man måste befinna sig i för att sända med one-linern: "No thinking - athletics".

De som inte har sett intervjun, eller för den del filmen, bör absolut göra det. Intervjun är, förutom en källa till finfina citat och boulder-/lednamn, även en fantastisk skildring om hur det kan gå om man är väldigt förtjust i klättring och filosofi och väljer att bosätta sig med sin klätterpartner på en kalkstensö i Östersjön och kanske inte träffar så många andra personer än just sin klätterpartner. Men innan ni tycker att jag är för raljant vill jag passa på att framföra min djupaste respekt till de båda. Dagens i stort sett historielösa klättrare bör inte glömma bort att Anders och Eva klättrade hårdare när jag fortfarande bar mintgröna kläder till min hockeyfrilla än vad jag gör nu -Coola katter.

Jag har dock alltid undrat varför filmskaparen valde att döpa sin film till just Hårda tag. Det är ett så konstigt namn. Hur ofta talar man om "tag" när det gäller klättring? Menade han "tag" som i "tag i nu"? Eller avses kanske det av en känd (men nu inte längre så aktiv i klätterdebatten (förutom förstås på sin tydligt märkta egna spalt)) klätterhemsidesbedrivare enligt hörsägen ofta använda "tag!"? Men varför skulle man vilja promota ett hängande i repet - vad är så hårt med det? Ett skäl kan naturligtvis ha varit att filmskaparen tänkte sig en merförsäljning genom att personer av misstag skulle råka köpa hans film istället för andra filmer med samma namn (exempelvis (viss varning för klickande på länken utfärdas (Climbingpics har inget med produktionen av den sida dit länken leder att göra eller, för del delen, den film till vilken länker leder och varken uppmuntrar ett besök eller ett köp (Climbingpics har dock inget officiellt ställningstagande i den övergripande frågan (men själv är jag av uppfattningen att de traditionella produktionsförhållandena samt det tydliga genusbaserade över- underordnandet i denna typ av filmer är förkastligt)))) Hårda tag). Hur som helst, Peter Frick om du finns därute bland våra läsare så kanske du har lust att sprida lite ljus över titelvalet?

Fina bröder på ful arete.

Bröderna Luoto skaver beta på Fina Areten.

Sving a la Luoto.

Daniel Luoto kämpar mot svingen på Klass mot klass i Torsten.

Stellärt

[2013-06-06, Canon EOS 7D, Canon EF 70-200 f4L, f4,5, 1/200s, ISO100]

Mitt och Kims repklättreri går vidare. Senast var vi i Viks Kile bl.a. tillsammans med Stella och hennes söte mörkhårige pojkvän (för att göra en trasvesti på en känd klätterhemsidesbedrivare). Vi blev vederbörligen tagna av Stellas stjärnglans när hon imponerande flashade Stäng grinden.

Trötthetens ansikte

Martin utmattad efter att ha avklarat Förlängd Orgasm i Viks Kile.

Arkivfynd: Höghopp i öknen

[2011-03-24, Canon EOS 7D, Canon EF 17-40L, f6,3, 1/800s, ISO 200]

Två grepp, två steg och ett toppgrepp som gjort för att hoppas till - kan det egentligen bli bättre?

Anders Tväråna all-Points-off på klassiskt problem i Joshua Tree, vars namn min förkalkade gubbhjärna glömt. Namnet någon?

Arkivet: Veteran på glid

Nej, vidare ofta sker det inte. Därför är det nästintill omöjligt att hitta bilder på veteranen Carl Mårtensson med klätterskor istället för pjäxor på fötterna. Men se! I arkivet från förra sommarens europaresa låg denna dokumentation och lurade.

Val di Mello (där bilden är tagen) är skitdåligt att åka till mitt på sommaren. Det råkar nämligen vara så varmt vid denna tid att den flytande kritan dunstar ur sin flaska utan att du vet ordet av. Dessutom måste du ha sportklätterpåsen runt midjan på minsta lowball. Men vackert är det, och det är väl värt att åka hit under säsongen som sträcker sig från september till april.

Crack-Martin

Fransson var både snäll och (tåla)modig när han förra helgen ledde upp var enda spricka för att bummel Bummel skulle få topprepa och känna sig äventyrlig i Bohuslän. Här på fin 6:a i Heljeröd.