climbingpics

To mono or not to mono

Matty eyeballs the requisite mono on a problem at the Tunnel Boulders in Malibu Canyon.  It's not that this problem is too difficult but the idea of yarding on a mono has one fearing an exploding tendon.  Is the risk worth it?


Med detta inlägg tar vi på Climbingpics jullov och återkommer nästa år!

God jul och gott nytt år!


The Disneyslut? - Yes that is certainly an Executive Privilege.


Under vår första session i mitten av november lyckades vi nästan få gjort samtliga flytt. Arrêten var dock blöt och svårtorkad varför vi inte lyckades pröva den. Vi hyste nog visst hopp om framgång men frågan var om vi skulle orka länka ihop de fjorton flytten från start. Så fortsatte november och december i höstmonsunens tecken. De få torra tillfällen lyckades inte sammanfalla med tid för klättring men varken jag eller Henrik kunde riktigt släppa problemet.

Så kom uppehållet i söndags och vi bestämde oss för att ge problemet en chans. Eftersom det var rejält blött på marken var det väl ingen av oss som egentligen trodde att det skulle vara möjligt, särskilt inte eftersom blocket ligger i en fuktig skogsdunge. I bilen på väg ut smiddes alternativa planer för att inte vår besvikelse skulle bli för stor.

Väl framme visade det sig att miraklet hade inträffat. Samtliga grepp på väggen var torra och arrêten var inte blötare än att den gick att torka, trots att de två klantskallarna hade glömt såväl firningsrep som stickbrush i den bil som lämnades vid idrottsplatsen nedanför Lexbyhyllan.

Arrêten gick ned utan större problem under uppvärmningen och visade sig addera 1,5 stjärna till den redan minst 1,5 stjärniga starten. De inledande flytten gick också bra men det stora flyttet till gastonet (bilden ovan, Henrik under vår första session, kompetent powerspottad av Johan S) bjöd på förvånansvärt stort motstånd. Med vår sekvens var det flyttet i och för sig det svåraste men vi hade ändå gjort det ganska många gånger under vår första session. Efter ett rådbråkande av våra minnen justerade vi högerhandens position på sidtaget och flyttet gick ned - the game was afoot!

Jag hade ett bra första press men slant av med en essentiell vänsterfot i korsflyttet och åkte obevekligen av. Henriks förstapress var också bra. Nu kände vi sändvibbar. Mitt nästa press blev sämre. Jag fick gastonen dåligt och kunde inte reparera det - besvikelse. Därtill lyckades jag under försöket till korrigering sträcka mig rejält i sidmuskulaturen. Henrik hade ett riktigt bra press men korsade till fel grepp och åkte nesligt av på skicket till arrêten. Även mitt nästa press blev en besvikelse när jag återigen fick gastonen för dåligt.

Därefter dansade Henrik sig upp för den initiala svåra delen, tog sig ut på arrêten, höll hjärtslitande nog på att åka av vid inmatchningen på arrêten men lyckades hålla sig kvar, vilket var tur för att jag var verkligen inte redo på en avåkning där (jag stuvade om crashpads och hade Henrik åkt i det läget hade han fortsatt i tangentens riktning långt utanför madrasserna). Henrik tog sig samman och skickade problemet. Stor glädje hos oss båda.

Nu började min hjärna spela mig mind(fucking)games. Henrik hade sänt och jag tycker alltid att det är lite jobbigt att vara sist kvar. Jag började bli tröttare och den sträckta sidmuskulaturen gjorde movet till gastonen svårare och svårare. Därtill började det bli mörkare och ingen av oss hade tagit med lampor. (Tur att våra huvuden satt fast på oss annars hade vi väl glömt de med, som mamma brukar säga.) Nytt försök - återigen avåkning från gastonen. Lite kaffe, lite koncentration - nytt försök. Återigen avåkning från gastonen. Mörkret började sänka sig sig och hoppet likaså. Hård pepp från Henrik - nytt försök. Bra höjd på gastonen men ritsch så slant jag av och hade inte Henrik spottat så påpassligt hade jag nog, likt Henrik Sennelöv, knäckt några revben på den sten som ligger mitt i landningen (och på bilden täcks av den svarta padden ).

Hoppet var nu nästan ute. Mörkret började göra det svårt att se stegen. Jag kände mig sliten. I våras hade jag nog lagt av i det här läget men höstens träning har gett resultat även på detta område. Så när Henrik sade till mig att göra ett försök var det lika bra att göra det. Ny koncentration, nytt försök - jag gick ut till gastonen men kände återigen att fingrarna gled och åkte obönhörligen av.

När jag tittade ned på vänsterhanden såg fingrarna misstänkt blöta ut. Snabb koll på gastonen - jodå det rann om den. Under våra försökt hade det sakta runnit ned en liten rännil vatten och långsamt blött ned den. Fram med brännare, snabb torkning och hoppet steg återigen. Kunde mina avåkningar ha berott på att greppet var blött? Ny laddning, mer kaffe, mer koncentration. Det var nu så mörkt så om Henrik inte hade prickmarkerat stegen hade jag knappt kunnat se dem.

Jag satte mig ned och gick, inte helt utan problem, upp till gastonet - en helt ny känsla med torrt grepp - korsade mig igenom nästa sekvens med hjälp av den nyupptäckta tåkroken. Ut till arrêten men aj, det kändes fuktigt för vänsterhanden och även för den inmatchade högerhanden. Jag visste att det sista movet inte var så svårt men fukten gjorde att det kändes som om jag när som helst skulle åka av. Tvivel for genom skallen - det här var mitt sista press - tröttheten och mörkret skulle inte tillåta ytterligare ett försök. Men så plötsligt infann sig den där fantastiska känslan av att det här kommer att gå vägen. Och pang - så satt flyttet. Hysteriskt skrattandes toppade jag ut. Executive privilege var i påsen.

Väl nere på marken skratt- och kramfest och ett ömsesidigt gratulerande av varandra till att ha gjort ett av de bättre problemen på västkusten. Att hela laget får sända är det bästa av utfall - ett riktigt Disneyslut.          


Milky Slopers in Malibu Canyon

Matty gears up to slap the perfect slopers of Leah at the Tunnel Boulders

Händerna upp i luften, Lexby (en gång till)


Peter på Händerna upp i luften, Lexby.

Malibu Canyon

Warming up at the Tunnel Boulders in Malibu Canyon.



Grim Reacher Left, Big Bend

Kyle contemplates the crux dyno on Grim Reacher Left.

Strike!


Fredrik lyckas häva kruxpendeln och får därmed till ett efterlängtat sänd av Let's go bowlingKullavik.

Mudcake - urtoppningen


Walker på den lite trixiga urtoppningen på Mudcake, Rotviksbro.


Washed Up, Big Bend

Kyle getting Washed Up at the Big Bend boulders

Homo höger, Bräcke


Alex sätter krimpförmågan på prov på Homo höger, Bräcke.

Är det förresten någon som kan redogöra för etymologin bakom detta problemnamn? Nu är skicket de facto snett upp åt höger men i vart fall bland mina vänner är vänsterhomos mer frekvent förekommande än höger dito.