climbingpics

Förarbete, sänd, efterarbete





Förberedelse är A och O (vad det nu innebär). Borsta – ticka – sänd. Borsta bort ticken eller skyll på småfåglar, vi har för få klippor med fågelförbud ändå. John sänder Leha i Tumlehed.

UMPF !


Stora grepp åt rätt håll. Hur svårt kan det vara? Ganska. Vi presenterar glatt den fina Umpf i Tumlehed.

Bonehill Rocks rocks


Chris på Arete left of scoop (sic!), Bonehill Rocks (England), Walker och Björke spotar på behörigt avstånd, omgivningen talar för sig själv.

Tumleheds obesjungna sloper


Att Tumle har en sloper i toppklass kan ingen climbingpics- eller Tumlehedbesökare ha missat. Men visste du att även Umph har en storslagen limpa? Tyvärr uppochner, men John låter sig inte avskräckas.

Coachanero


För ungefär ett år sedan kände jag mig djupt nedtryckt i mina klätterskor. Ingenting fungerade klättermässigt. Istället för en jämn och trevlig progression kändes det som om jag stod och stampade och nästintill regredierade. Jag kände att jag hade fått slut på såväl träningsidéer som inspiration. För att bryta den negativa trenden kände jag att det var dags att pröva något helt nytt.

Lite på vinst och förlust hörde jag av mig till Carlos Cabrera. Jag hade hört talas om Carlos på omvägar och Kim hade varit på ett av hans träningsseminarier om Lopezbrädan och var nöjd med vad hon hört. Jag hade tänkt mig någon slags pt-upplägg där jag kunde träffa Carlos några gånger och därigenom få inspiration att bryta igenom den där barriären som jag inte kunde komma åt på egen hand.

Vi träffades en kväll på Labbet och jag redogjorde för mitt problem och mitt behov. Carlos gjorde ganska snabbt klart för mig att han inte körde några halvmesyrer. Antingen så hade en honom som tränare och följde hans program till punkt och pricka eller så kunde det vara. Dessutom var han inte säker på att han hade tid med ytterligare en adept utan han var tvungen att tänka på saken. Jag gillade naturligtvis hans kompromisslöshet och den övervägande delen av mig hoppades att han skulle ta sig an mig.

En liten del av mig var dock lite oroad. Klättring var trots allt en av de få saker i mitt liv som jag bestämde över helt själv. Även om jag är relativt fri i mitt yrke finns det klienter och kollegor som sätter upp ramar för min arbetstillvaro och vad beträffar min familj så finns det i vart fall fyra mycket starka viljor som skall kompromissa ihop sig. Klättringen har däremot alltid varit mitt andningshål, där har jag rått mig själv. Skulle jag klara av underordna mig någon annans vilja och idéer om hur jag skulle bedriva min klättring? Men innerst inne så visste jag varför jag hade kontaktat Carlos och om jag nu trodde på honom varför skulle jag då inte ge mig in helhjärtat i hans upplägg? Någonstans kändes det väldigt dumt att inte ta chansen om den skulle ges mig.

Och möjligheten dök upp. Den dök upp tillsammans med en Carlos som mätte, undersökte och utvärderade: ganska starka fingrar, underutvecklad bröstrygg - underutvecklad? - ja tacka fan för det, jag visste inte ens att det fanns något som hette så. Inte heller ansåg han det vara mycket bevänt med axlar och bål. Jag sattes på pilatesbollprogram, mängdträning (om vilket jag skrivit ett tidigare inlägg), styrketräningsprogram för bål, bröstrygg, axlar och armar. Jag har kört mycket korta, korta och långa boulderproblem i noggrant planerade intervall och viloperioder. Jag har hängt i TRX-band och transgressionbräda - i stora och små lister och med lite till väldigt mycket extra vikt. Pumpat pullups och campuserat. Allt noggrant planerat och regisserat av coach Cabrera. Carlos har närvarat, övervakat, analyserat, utvärderat och utvecklat. Han har skickat jag vet inte hur många versioner av träningsprogram, lyssnat, frågat, ifrågasatt och inspirerat.

Och så till tiotusenkronorsfrågan vilken jag inte längre vet hur många gånger jag har hört i olika versioner: märker du någon skillnad? Har du märkt någon utveckling? Jag har brukat svara: Jag har klättrat sedan slutet av 90:talet, om jag skall bryta upp från den här platån är det ingen quick fix vi talar om. Det handlar snarare om att hitta en ny struktur och en ny approach till utveckling. Jag skall låta det gå ett år innan jag gör någon utvärdering.

Och nu har det där året gått. Jag kan se tillbaka på ett år där Carlos och jag och har hittat en bra start för den fysiska delen av min träning och jag är mycket nöjd med den. Jag har haft en ganska bra klättervår där jag presterat bättre än normalt. Poängmässigt kanske jag inte gjort några riktiga stordåd men de problem jag har gjort har jag ofta gjort snabbare än jag förväntat. Fysiskt befinner jag mig på en nivå där jag är väl rustad för att öka träningsbelastningen under nästa år. Och det blir också min utvärdering. Min träning med Carlos under det här året har lett till att jag har utvecklats tillräckligt mycket för att kunna klara av ett år till. Utöver allt klättersnack, träningslära och genomgångar av övningar har vi också lyckats diskutera riktiga och viktiga frågor och funnit att vi har likartade inställningar och värderingar. I Carlos har jag inte bara fått en tränare utan även en vän.

Coachanero Cabrera, vi kör väl ett år till?

      
    

♥ Henrik ♥


Henrik kom, knälåste och segrade. Hoppade och skrattade på slutdynon. Leah hade aldrig en chans.

Walkerskt sänd i engelsk skymningstimma


Walker sänder en finfin arête i området Bonehill Rocks, Devon, England.

Eyes wide open


Kim på Blunda.

Slopersmek, sloperstek


Suboptimala förhållanden i Tumlehed. Men Mathias kramade sig upp för Tumle ss ändå.

Blunda, Lexby


Kim arbetar Blunda, Lexby.