Vårt innehåll är ditt

Creative Commons License

Hueco Tanks: Alla hjärtans dags hälsning - kärleksförklaring


(2012-12-31, Canon EOS 7D, Canon EF 17-40 L, f/4,5, 1/400s, ISO500)

Att klättring egentligen helt saknar egen mening är jag långt ifrån den första att påstå. Det sägs i och för sig att klättring är bra träning men om det enbart vore av denna anledning som jag klättrade kunde jag lika gärna ha gått till ett gym. Gymträning hade säkerligen varit mer effektivt för allmänformen och med stor sannolikhet mindre frustrerande. OK, när jag klättrar får jag även tillfälle att se lite natur men det skulle jag även göra om jag gick på långa skogspromenader. Skogspromenader hade varit betydligt mer användbart i kontaktannonser (om jag nu hade varit i en situation där jag behövt skriva sådana) och med all säkerhet inneburit en mindre risk till skada. Men, erbjuder inte klättring en unik möjlighet till problemlösning och tillfälle till distraktion från ett i övrigt stressigt liv? Nej, klättring är inte unikt. Golf eller schack eller sodoku hade med all säkerhet kunna erbjuda en lika stor utmaning för problemlösningssinnet som klättring gör (och hur utmanande ur problemlösningssynpunkt är det egentligen att försöka göra ett problem med beta man precis laddat ned från Youtube (eller hur man nu uttalar det)). Golf hade därtill säkerligen ur ett professionellt perspektiv varit ett betydligt bättre alternativ och säkerligen inneburit en mindre risk att behöva förklara varför jag bär med mig en madrass ute i skogen. Golf hade dessutom säkerligen inneburit en bra konditionsträning och en möjlighet att åtminstone vistas i naturen (dock inte möjlighet att se natur eftersom en golfbana per definition knappeligen kan sägas vara natur). Försöker jag nu säga att exempelvis golf skulle vara en bättre sysselsättning?

Nej, det gör jag naturligtvis inte. Ovanstående stycke fyller egentligen enbart syftet att komma fram till vad det är som gör att jag fortfarande håller på med denna meningslösa sysselsättning vilken, åtminstone vid en snabb jämförelse, verkar vara ett betydligt sämre alternativ än andra ytligt sett jämförbara aktiviteter. Och det är kära klättrare är ni.

Det gäller inte bara Martin Fransson (här klättrandes That Hi-Prow Glow, North Mountain), även om Martin är ett utmärkt exempel på en person som jag inte kan vara utan och som jag inte hade träffat om jag inte hade klättrat, utan det gäller varenda en av er. Såväl ni fina, fantastiska, otroliga, spännande och inspirerande klättervänner som ni, klättare jag ännu inte känner. Det är ni som gör den här egentligen helt meningslösa aktiviteten till något ytterst meningsfullt. Det är för att hänga med er som jag aktivt väljer bort de konventionella valen som säkerligen hade varit mer ändamålsenliga och mindre riskfyllda. Tillsammans skapar vi mening av det meningslösa. Stor kärlek till er alla.      

(Och, om även någon icke-klättrande vän mot förmodan skulle ha tagit sig hit, tro det eller ej - kärleksförklaringen omfattar även er.)


Dela:

3 kommentarer :

tompa sa...

Glad Alla Hjärtans dag på dig med John!
Puss!

Peter Erhard sa...

Så fint!

Anonym sa...

Älskar dig med Darlin. Minns fortfarande alla fina dagar i skogarna runt Norrk med dig och resor i finnopeln upp till dagen-efter-total-boulder på Karbin med det obligatoriska MAX besöket.

Massa kärlek!

//Martin F