Vårt innehåll är ditt

Creative Commons License

Mathias och tjuren


Mathias på Ferdinand, Kjugekull.

Visst kan en fråga sig om en dags klättring i Kjugekull är värt bilfärd och dylikt hasslande. Är det verkligen så bra att en kan tänka sig att köra tre och en halv timmes enkel väg utan att vara säker på att det ens är torrt? Efter den gångna helgens aktiviteter kan jag bara svara otvetydigt, ja.

En hel dags klättring i (jo faktiskt) torra förhållanden. En kväll med middag i form av cowboysargryta med tillhörande öl i skogen och, icke att förglömma, ömmande hösthud på fingertopparna. Att vi dessutom såg (1) två vinbärssnäckor, (2) en bålgeting, (3) en salamander, (4) en bärfis och (5) ett helt fält fullt av livs levande pumpor, var bara grädde på moset.

För mig är en klätterresa inte bara klättring, det är också allt runt omkring. Sällskapet, dynamiken, atmosfären, kamratandan är alla komponenter minst lika viktiga som klättringen i sig. En klätterresa är lite som att gå på bio. Filmen kan vara hur bra som helst, men utan schysta popcorn kan en lika gärna vänta på DVDn. 
Typ.

Tack Fredrik, Mathias och Daniel för en finfin helg!

Dela:

0 kommentarer :