Vårt innehåll är ditt

Creative Commons License

Han fattas mig


Så har han gett sig av igen vår vagabonderande vän. Likt Snusmumriken har han var senhöst gett sig av eftersom han helt enkelt inte är kompatibel med det Blöteborgska vintervädret. Och nog är det väl så att en person uppväxt i den New Mexikanska klimatzonen som dessutom lever klättring kanske inte är mentalt rustad för att hantera den psykiska påfrestning det innebär att se klätterdag efter klätterdag regna bort. Men den här gången kommer han inte att stå och vissla nedanför mitt fönster den första fina vårdagen. Familjen Kearneys planer för 2015 inkluderar inget Göteborgsliv. Deras fötter kommer trampa andra ängar och fingrarna slitas av andra stenar.

Vi kommer att sakna dig Walker. Din entusiasm och ditt driv har naturligtvis betytt mycket för den västsvenska boulderscenen och på ett personligt plan har du och resten av din familj betytt väldigt mycket för mig.

Men innan jag helt tappar bort mig i denna melankoli så konstaterar jag att du, Lina, Hammie och Björke trots allt har ambitionen att på sikt komma tillbaka till oss igen. Därtill träffar jag er om cirka en och en halv månad i the US of A.

Jag torkar mina tårar, sveper resten av min Torpedo och tänker att nästa delar jag förhoppningsvis med dig, skådandes ut över Stilla havet, skålandes för vår familjeklättertripp. Dessutom har du ju lovat att fortsätta att dela med dig av dina äventyr på vår blogg så att den får en lite mer internationell touch. Det sistnämnda skall vi glädja oss åt medan vi sakta dränks av regnet och Göta älv.

(Bilden: the man himself i matchmovet på Mudslide Slim ss, Rotviksbro.)

Dela:

1 kommentarer :

tompa sa...

Word!