Vårt innehåll är ditt

Creative Commons License

Våga trotsa mörkret, våga hoppas



Ja, vi var desperata. Dumdesperata. Trots att vi kände att det duggregnade. Trots att vi visste att det skulle vara dyblött. Trots att vi var helt säkra på att Lackarebäck var det absolut sämsta stället att åka till med tanke på all den drypande växtlighet som häckar ovanför urtoppningarna. 

Men ändå.

Vi åkte dit, drog på förstaflyttet av problemet ovan (det enda som var torrt) ungefär femton gånger, bestämde oss för att vi var för svaga och drog sedan raka vägen till Labbet.

Skam den som inte försöker, sade vi till varandra. Skam den som förlorar hoppet. Skam den som slutar kämpa, slutar trotsa mörkret och det obönhörliga regnets ständiga närvaro.

Vi är bouldrare. Det är vi som lever på hoppet. Det är vi som envisas med att det nog ändå går. Det är vi som försöker igen. 

Och igen. 

Och igen.

Dela:

0 kommentarer :