Vårt innehåll är ditt

Creative Commons License

Det där med humor på internet...


...är uppenbarligen svårt. Jättesvårt.

När jag och Peter var i Ullared en söndag för några veckor sedan upptäckte vi att någon, troligen ägaren av campingen/fastighetsägaren, hade skruvat upp en stor lampa med tillhörande sladd mitt i ett av problemen som går på Skipper Skraek stenen. Varför denna lampa satts upp har vi ingen förklaring till men troligtvis lyser den upp rasbranten bakom campingen på ett sätt som tilltalar någon som varit behörig att utföra denna installation.

Även om det naturligtvis var tråkigt att lampan omöjliggjorde bestigningar av det tidigare problemet så började vi tala om möjligheten att klättra i lampans sken och där, i just den stunden, föddes idén med förra fredagens inlägg. Efter lite fotoposerande konstaterade vi att Skipper Skraek inte skulle gå ned och begav oss till Ringhals istället.

I syfte att roa, såväl oss själva som andra, skrev jag därefter ihop texten där jag fabulerade fram ett tänkt samarbete mellan oss och det stora varuhuset där vi löst problemet med mörkerklättring. I mitt tycke var jag dock så tydlig i min text att det skulle framgå att jag kanske inte riktigt förhöll mig helt strikt till sanningen. Även om Ullared vill attrahera fler besökare till området förefaller det inte särskilt sannolikt att, vid en snabb cost-benefit anlays, de skulle lägga ned pengar på en särskild satsning att få dit en så nischad (och tämligen ofta sparsam) grupp som klättrare. Jag kan naturligtvis inte utgå från att ni, våra läsare, känner mig men även raden "samverkan mellan klättring och näringsliv, vilken är nödvändig för att utveckla och bredda sporten" borde fått en och annan att dra öronen åt sig, då detta inte riktigt är John-style. Om inte dessa små antydningar framkallat några källkritiska signaler att klinga likt en silverklocka borde väl ändå avslutningen om att Peter skulle försöka få Ullared att hämta dit block från Font-skogen fått dessa klockor att dåna som dem i Katarina kyrka.  

Kommentarerna på blogginlägget lät inte vänta på sig. Även om några av dem troligtvis var lika tongue-in-cheekiga som inlägget i sig självt så fanns det i andra en tydlig ton av allvar. Därtill publicerades inlägget som en nyhet på poängsamlarsidan och Varberg klätterklubb skrev om det på på sin facebooksida. Huruvida vi verkligen lyckades föra några bakom ljuset kommer vi naturligtvis aldrig att få reda på, särskilt inte efter detta inlägg, men om så skulle ha varit fallet kommer vi inte att gråta över det. Det enda vi är lite ledsna över är mängden anonyma kommentarer på vår blogg. Vi gillar verkligen att ni kommenterar men tonen tenderar att bli lite trevligare när en skriver vad en heter.

Men varför skrev jag då detta inlägg? Huvudsyftet var naturligtvis för att roa. We aim to please - som Brainpool skrev. Men det finns naturligtvis en dimension till. Under de senare åren ett har det pågått en diskussion om hur en skall kunna öka tillgängligheten till utomhusklättringen. På olika klätterforum har det argumenterats på ett sätt som i vart fall jag har uppfattat som förslag att tillrättalägga naturen i syfte att skapa klätterarenor med målsättning att klättringen skall vara som den är inomhus.

Själv, och nu talar jag i egenskap av mig - John, kommer jag från ett annat håll. Jag har min bakgrund i det rörliga friluftslivet med en "leave-no-trace" mentalitet och började klättra i syfte att kunna avnjuta naturen på ett nytt sätt. Även om jag har svurit åt snåriga anmarscher, blötma och mörker anser jag att det är en del av att man klättrar ute på de villkor som därigenom råder. Boulderparker med en fast artificiell belysning hoppas jag är långt borta.

Med detta inlägg hoppas jag att ha bringat klarhet i denna fråga som av en av våra danska vänner har beskrivits som "den mest forvirrende blog jeg har laest laenge". Över och ut.

Bilden ovan: Peter försökandes på Fight or flight.

Dela:

7 kommentarer :

Anonym sa...

Haha!
I sann Robin Hood anda tycker jag fortfarande att det vore genialt, om än svårgenomförbart, att låna några block från fransoserna. "Ta från de rika och ge till de fattiga".
Dock tråkigt om ett problem blivit förstört. Kanske man kan få dem att flytta lampa och armatur någon annat ställe?
Mvh
Mattias Hallsten

Carl Johan Svensson sa...

Måste bara skicka en eloge till herr Erhard för att han med mod och elegans uppehåller sken av allvar och återhållsam respekt för allas åsikter. Man skulle kunna tro att han hade en helt vanlig mänsklig sida. Jag kommer ihåg när jag försökte mig på ett lite plumpare och kortare ironiinlägg på gamla gbg där det slutade med aggressiva kommentarer och hånfulla namn på problem. Kort och gott, ironi på nätet funkar, men inte för alla, och det kanske är det som är det roliga.... Så för att citera M jackson "don' stop til you get enough".

Jimmy sa...

Helt klart det bästa inlägget på mycket länge! Jag är glad att ni tog tillfället i akt!

Henrik S sa...

Angående Carl Johans kommentar så var det för mig just Peters väldigt behärskade repliker på folks kritik som satte spiken i kistan. Vore idén verklig så vore den för bisarr för att nån skulle kunna försvara den så lugnt och sakligt. Tveksamheten, "har vi gjort rätt?" osv, skulle ofelbart leda till passionerat kommentarskrig.

Peter Erhard sa...

Tack, noterat.

Carlos Cabrera sa...

Jag är uppriktigt ledsen. Jag hade inte sprejat röda kryss i 253 boulderstenar i Fontanskogen om ni hade kommit ut med att det var ett skämt tidigare. Nu är flyttgubbarna här och undrar var stenarna ska. Jag adresserar till John så får han ta smällen. Riktigt illa hörni!

Kim sa...

Åh Carlos <3