Vårt innehåll är ditt

Creative Commons License

Tålamodsträning


Nu har det gått drygt tre månader sedan min axeloperation. Den visade sig vara mer trasig än kirurgen först trodde. Han visste att labrum (ledkapseln) var paj men så blev han dessutom tvungen att flytta långa bicepsfästet och fixa till infästningen av supraspinatus.

Smärtan och sömnen har varit ok men axeln är stel, bicepsen stram och om jag råkar vrida axeln en millimeter fel så känns det som om hela armen ska lossna från kroppen.

Den första månaden var jag väldigt begränsad i vad jag kunde göra med tanke på axellåset och att jag helt enkelt inte kunde knäppa jackan. Tiominuterspromenader fungerade men sen frös jag halvt ihjäl. Med ihärdig träning dels för cirkulationen men också för att bygga upp en kollapsad högerskuldra kan jag nu, ganska smidigt, få på mig jackan och stoppa händerna i fickorna. Jag har uppgraderat mitt rehabband från luft till rött, det vill säga det nästnäst lättaste och jag kan, av egen kraft, lyfta armen över huvudet. Det går framåt helt enkelt. Sakta framåt. Tålamod. Jävla rehabband.

Jag hade tre delmål för att hålla motivationen uppe. Nr 1. Jag skulle kunna köra Petra till BB. CHECK på den. Nr 2. Jag skulle kunna hålla vårt nyfödda barn. Jag kör nu statisk Majken-träning med vänster arm och rehabband med höger. Jävla rehabband. Nr 3. Jag skulle kunna hålla kameran då fotosuget har kommit tillbaka och har nu flera hundra osorterade bilder från Majkens första vecka.



Jag har fått upp suget för klättring igen och längtar tills jag kan få komma ner till Fontan och prova alla nya problem som ni andra kör på. Jag har kollat på många gamla, bra klassiska klätterrullar (ni vet, sådana som inte görs längre) och jag har nog aldrig haft en sådan campusmotivation som nu. Mina fingrar har dessutom fått sig en go återhämtning och känns tipptopp. Jag planerar för hur jag ska komma igång med fingerträning och hur jag dessutom ska bli bättre på att värma upp. En svensktillverkad portabel greppbräda tror jag kan vara nyckeln. Men jag inser också att jag inte längre bara kan träna klättring. Ett gymkort är nog tyvärr ett måste så bli inte förvånade om ni ser mig i gymmet en dag. Kanske i gymlinne. Kanske med en proteinshake. Med en fotslinga runt huvudet.

Dela:

0 kommentarer :